Helt fantastiskt vad trött man kan vara.
Har nu varit 3 veckor på smärt-rehab i Sundsvall och det känns kan jag lova.
Det värker både här och där men det gör det ju alltid, fast nu mer än annars.
Kallt är det ute, brukar tycka det är mysigt, men inte när kroppen är så här.
Idag skulle jag behövt gå 4-5 km, men nej,nej, nej!
Hoppas det känns bättre imorgon ;)
Pikka, Wilma och Phuma blir alltid lika glad när jag kommer hem.
Änn så länge vet jag inte om Pikka och Ove "fick till det", så man kan säga att inget är som väntans tider.
Bara att luta sig tillbaka och låta tiden ha sin gång.